Ville bara inflika...
Visst att veckan började i (de e fan underdrift, men) i kaos. Alltså de va .... nä.. Ja har inget ord.
Men jag känner också såhär.. varför ska jag ge upp på någon som jag älskar? När jag HOPPAS och vill tro att personen (varför skriver jag ens personen? Alla lär fatta vem de handlar om. Löl) kan ändra sig om han slutar dricker alkohol.
Jag ställde ett ultimatum. De gjorde jag. Inte för min skull endast. Utan för hans egna skull också.
Alkohol är en sån fittig drog som en del människor fan inte kan klara av. Han är en av dom (me 2 sometimes). Och att han ÄNTLIGEN insett att han har problem. De...de.. Ja de trodde jag fan aldrig skulle hända. Han har tillåmed bett om ursäkt till sina vänner. Rätt stort gjort av en person som för två veckor sedan inte ens insåg sitt alkoholproblem.
Så nu... en sista chans. Ett sista hopp i mig.
Hela min jäkla framtid är ju planerad med honom.
Och ja.. that's it. Jag älskar honom så jävla mycket. Trots den ofantliga smärtan och bristen på tillit jag fick.
De kommer ta ett tag att komma tillbaka dit vi var. Men är han beredd att visa mig vad jag verkligen betyder.. go ahead 😎❤